Läkande skrivande på Österlens folkhögskola

Kursen i läkande skrivande är igång på Österlens folkhögskola. Det är den första i sitt slag i folkhögskolemiljö där Write Your Selfs metodik utgör grunden. I september började vi utforska våra historier och nu är vi i rörelse, skrivprocessen pulserar i oss.

Möt tio makalösa changemakers

Av 400 (!) ansökningar från 35 länder lyckades vi till sist sålla fram tio fantastiska stipendiater. Vi är så hejdlöst imponerade av dessa människor och det arbete de gör. Vi vet att ni kommer att bli det också.

One year without rape

Imagine owning the world like that. Claiming space like that. Losing your guard like that, losing track. Losing yourself to the pure pleasure of living. Imagine roaming the world at will – a she-wolf – and coming home, filled to the brim. Reaching for the computer, for the sketchpad, for the guitar. Howling your truth. Possessed by a muse that would burn your house down rather than let you shrink. Imagine sharing your truth like that. Sharing yourself and your passion and your work and never, not once, being met with comments about your hair, your weight, your perceived sexiness or lack thereof.

Varför måste vi prata om det?

För att den största skadan inte alltid sker när han attackerar henne, utan när alla andra gör det också, efteråt. När hon själv gör det. För att det som håller såren oläkta och kvinnor i schack är skammen hon förväntas axla när någon attackerar hennes kropp. För att jag inte accepterar den skammen. Den inte är min. Inte din heller. För att skammen leder till tystnad. Kvinnan som kränks förväntas tystna. Förväntas krympa och glömma bort allt hon fortfarande har att ge och säga. För att hennes röst behöver höras. Vi behöver hennes erfarenhet. Hennes ärrade blick på världen.

Beviset att jag överlevde

Ett inlägg av Emelie Hill Dittmer, en av våra licensstipendiater: “Det är därför jag nu skriver med ännu större intensitet, för att markera att jag tagit mig ur dimslöjan. För inte kan jag sitta ned och göra ingenting nu när mamma inte finns kvar. Det är därför jag skriver, för henne och för oss, för att jag nu genom Write Your Self licensprogram kommer att kunna hjälpa andra. Ett större och mer meningsfullt uppdrag kan jag knappast föreställa mig. Jag fann vägar ut. Jag skriver för dig, mamma, jag skriver för oss.”

Den blå boken

En av böckerna lockade mig särskilt, ändå tog det många år innan jag vågade öppna den. Den var tjock och blå och hade titeln “Från luffare till miljonär”. Författaren var Alvar Lindmark – min farfar, som dött samma år som jag föddes. Jag var väldigt nyfiken på honom. Jag hade förstått att det var något väldigt speciellt med min farfar. Kanske var det bara det att han var död. Jag kände inte så många döda människor. När jag var elva år så tog jag mod till mig och plockade ner den tjocka, blå boken från hyllan. Jag var ensam hemma. Jag väntade mig ord, och att få lära känna farfar genom orden. Men det som mötte mig var något helt annat. Boken bestod av tomma blad.

Hur jag skrev min berättelse och mitt eget slut

Trots att den berättelse jag skildrade i “I skuggan av ett geni” var byggd på fakta och sanning jag inte kunde ändra på, fanns det ändå så mycket i min egen berättelse som jag hade makt över. Sakta började min inställning till det som hänt att förändras. Det tog många år men en dag fanns det där. Det hoppfulla slutet. Det som jag stävat efter att finna i så många år kändes plötsligt självklart och helt naturligt att skriva.

Min tysta historia i kartongerna

“Det var när jag började skriva en bok om min farfar som jag insåg att de sparade tingen var viktiga på grund av sin historia, och att de var den pusselbit som behövdes för att göra mig till en hel människa.” Vår föreläsare och workshopledare Anna medverkade för en tid sedan i radioprogrammet Tankar för dagen, där hon berättade om sin bok ‘I skuggan av ett geni – arvet från uppfinnaren som tog hissen upp till himlen’. Boken kom ut 2016, och handlar om Annas farfar och hur hans historia har påverkat kommande generationer. Här kan du lyssna till och läsa Annas berättelse.

Vi måste prata

Inlägg av Ylva Maria Pavval, från Niejda – Chicks in Sápmi, en av våra nya licensstipendiater: “När dessa berättelser kommer fram i ljuset är det viktigt att vi vågar se dem. Sexuella övergrepp leder ofta till att offret känner skam och riskerar att bli utfryst. Det är då viktigt att förflytta skammen till förövarna. Som samhälle behöver vi rusta oss för att ta emot dessa berättelser av övergrepp, och för att säkra att framtiden blir annorlunda. Och vi måste prata. Vi måste ta de här samtalen vid köksbordet idag.”

Vi skapar en global skrivrörelse tillsammans

Ansökningsperioden är nu avslutad, och idag kommer vi att kontakta er som blivit beviljade 2016 års stipendier. Vi har sammanlagt tagit emot 297 ansökningar från 15 länder – Syrien, Sydafrika, Ryssland, Algeriet, Venezuela, Brasilien, Kroatien, Tyskland, Norge, Storbritannien, USA, Kanada, Belgien, Irland, Australien och Sverige. Många av er vet intuitivt eller genom erfarenhet att skrivande kan vara hjälpsamt och stärkande, men känner er osäkra på hur ni ska närma er det. Ni vill skriva, men vet inte var ni ska börja. Ni vill ge skrivande till andra, men vet inte hur. Det är därför vi skapar vårt skrivprogram och vårt licensprogram. För att erbjuda verktyg, stöd och sällskap i detta arbete – ett ramverk som vilar på evidensbaserat arbete och forskning, såväl som på våra egna erfarenheter av undervisning och av läkning.

Break the silence, sister. Your story matters

I was raped as a child. I was raped by my grandfather and later by my stepbrother. This is the first time I write these words publically. I’ve written about being sexually abused before, but I’ve never written “by him and by him” and it still feels like breaking the rules to do so. I am breaking the rules. I’m spilling the secret these men left me to keep, and in doing so, I feel guilty. For exposing them, for making people uncomfortable, for claiming that my side of the story matters at all. But it does matter. And as I tell my story, just as it is, the part of me that has struggled to keep the secret can begin to relax. And as I tell my story, just as it is, the part of me that has struggled to keep the secret can begin to relax.

Nu blir du din egen berättare

Tack för att ni delar era historier så öppet med oss. Att läsa era ansökningar är som att bevittna en kraftfull våg; som tar form, reser sig, och sätter nya strömningar i rörelse. Vi är så lika varandra, alla vi. Många av oss känner oss ensamma och isolerade på grund av det vi har gått igenom – att vi har för ont, och att för mycket har har hänt för att vi ska kunna hitta läkning och ett nytt sätt att vara, där livet efter traumat fortfarande är öppet för att bli skapat. Öppet för att bli skrivet.

“Jag har aldrig haft en röst. Inte förrän nu.”

Nu öppnar det nya expanderade Write Your Self – med ett nytt team bakom arbetet. Denna text skrevs 2013 av en av deltagarna på den första kursen på Write Your Self. Då hade hennes värld fallit samman, hon befann sig mitt i en terapiprocess och kunde inte arbeta utan behövde ägna den mesta av sin tid och energi till att läka. Nu befinner hon sig på en annan punkt. Hon bröt sin tystnad och gjorde sitt uppror mot det hon utsatts för. Hon triumferade – och jag fick bevittna och vara en del av detta.